Allra som längst norr i landet Vendel ligger en liten udde som skjuter ut i det vidsträckta Fälarhavet. Den heter Kilholmen, men i det här sammanhanget är den förstås Nordkap! Jag upptäckte den i vintras vid en rundtur på kartan, och tänkte att det där måste jag ju ha med i blogg-kategorin Vendel runt.
Det är ju så att gränsen för Tegelsmora församling skär vägen strax före Kalvsbo, när man åker mot Lövstabruk. Från vägen går gränsen mot nordväst fram till Fälaren. Vid stranden viker den av rakt västerut, över sjön, myrarna och skogen till Hillebola. Jag har inte gjort nån detaljkarta över området, det ska vara lite sport att hänga med här ibland 
. 
Men om du kollar på min vendelkarta så syns det att den södra delen av Fälaren tillhör Vendel. Och sålunda finns det alltså en Vendels nordligaste udde! Det måste ju undersökas vad det är för ställe!
Förra söndagen var som bekant sista dagen innan älgjakten. Då brukar jag gärna passa på att göra en skogsutflykt. Det går en skogsbilväg strax efter det ställe vi utgick från när vi gick till Hagmossen med Biologiska föreningen. Då kommer man ganska nära Fälaren. Det finns en båtplats där, så vägen är nog öppen jämt skulle jag tro. Att ta sig fram till holmen var ingen större konst. Det är ganska öppen och trevlig medelålders skog mesta biten. Men eftersom detta landmärke (precis som det riktiga Nordkap) 
på sätt och vis är en ö, behöver man stövlar för att ta sig dit landvägen. Mellan Brännberget – där vägen slutar – och Kilholmen är det myr, som halvvägs ut blir ordentligt vassbevuxen.
Redan från håll ser skogen på Nordkap lovande ut. Men jag blev ändå närmast överväldigad av den samling gammeltallar som har fått stå kvar här ute. Jag hade ju inte hört nåt om att det skulle vara något speciellt med skogen här. Flera av tallarna har fått den karaktäristiska sköldpaddsmönstrade barken som man aldrig ser i produktionsskogar. Nu kommer jag inte ihåg vid vilken ålder det utvecklas – det var nåt jag läste för 20 år sedan – men jag har för mig att det var runt 150-180 år. Det är ett säkrare tecken på åldern än storleken.
Det kanske häftigaste inslaget i skogen på Nordkap är nog ändå resterna av en gammeltall som dött på sin post för ganska länge sedan. Tyvärr är det någon som har sågat av den nedersta delen av stammen och tagit med sig. Men den övre delen med sina spretiga och knotiga grenar ger en uråldrig känsla åt platsen.
Okej då, jag länkar en karta från Hitta.se så ni kan se direkt var det ligger!
